|
Marken de slagit
sig ner på ägs av en markägare tillhörande Manobostammen. Han är
mycket positiv till att Mamanwa äntligen vill bosätta sig och har
därför upplåtit mark både för bosättning och odling. |
|
Mamanwa bygger
sina hus i två golvhöjder. Den låga fungerar som allrum medan den
högre är sovrum. Under sovrummet tänder de en stjärneld som dels
håller myggen på avstånd och dels håller dem varma under nattkylan. |
|
Mamanwa använder
en rot som på språket Suriganon kallas Koyot och på språket Visaya
Korot. Denna rot är mycket giftig och måste bearbetas innan man äter
den. Mamanwa använder den som basföda liksom de flesta Filippiner
använder ris. Filippiner i allmänhet är rädda för att äta denna rot
då man kan dö om man äter den utan att den är riktigt tillagad. |
|
Vid en avskild plats i djungeln mellan byn och
floden har man byggt en förvällningsanläggning för att bereda roten
så att den blir ätlig. |
|
Först skalas och
skivas roten sedan kokas den i en stor gryta och hälls sedan ner i
en grop i marken klädd med bananblad där uppkoket får svalna en tid. |
|
När avsvalningen
är klar packas roten i tygpåsar och bärs i korgar över en stockbro
ner till floden där man sköljer igenom ordentligt. |
|
När detta är
klart är roten ätbar. Med tanke på att medlemmarna i stammen är
analfabeter och aldrig fått någon skolutbildning förstår man snart
att människans förmåga att hitta egna lösningar på problem inte
enbart bottnar i dess akademiska förmåga utan är en begåvning unik
för varje människa. |
|
Yta som har rensats för åkerbruk. |